För den som företar sig att lära sig kurdiska blir det ganska snart uppenbart att man har gett sig in på ett digert företag. Kurdiskan är nämligen inte ett språk utan en hel grupp av språk och dialekter. Sorani, även kallat sydkurdiska, talas av större delen av kurderna i Irak och Iran, även om det finns stora områden av kurmanjitalande kurder i båda länderna. I Turkiet och Syrien samt i några delar av f d Sovjet talar majoriteten av kurderna kurmanji (nordkurdiska) vilken lär vara den större av de två stora kurdiska dialekterna. Dessa de två stora kurdiska dialekterna, sorani och kurmanji, kan inte utan vidare förstås av respektive dialekts talare.
För mig låg persiskan som en slags bas att utgå ifrån eftersom det är det språk jag behärskar bäst. Därför är det omöjligt att undvika en viss grad av interferens, på gott och ont, från persiskan. Sorani delar en stor del av sitt ordförråd med persiskan, det märker man redan vid första anblicken. Grammatiken är däremot ganska olik den persiska, och innehåller en hel del förvirringsmoment. Till exempel ser de enklitiska personliga pronomina ut nästan precis som i persiskan, men används på ett sätt som är mycket förvirrande för den som vant sig vid vid persiska. ”Öppnade du dörren?” på sorani låter i mina persiskinvanda öron som ”Öppnade dörren dig?”.
Inlärningen underlättas inte av att läromedel för nybörjarkurdiska är mycket svåra att tillgå. Det är anmärkningsvärt med tanke på USA:s intressen i regionen, att det inte finns en riktig lärobok på engelska. Jag lyckades dock hitta en lärobok på franska som gav en mycket uttömmande beskrivning av soranis grammatik med tillhörande övningsuppgifter och facit. Jag kan rekommendera den till den som behärskar franska. Boken heter ”Méthode de Kurde” och är skriven av Joyce Blau. Det finns även en dito lärobok i kurmanji; ”Grammaire de Kurde”, skriven av samma författare.
Kurdiska är som sagt inte ett språk utan flera. Varför kurdiska ofta omnämns som ett språk är snarare en fråga om identitet än ett lingvistiskt grundat uttalande. Det är därför svårt att diskutera kurdiskan som språk utan att börja diskutera kurdisk identitet.Kurdistan ligger som en matta (inte en persisk utan just en kurdisk) över ett område där Irans Iraks, Turkiets och Syriens gränser möts. Utrymmet tillåter mig inte att mer ingående beskriva bakgrunden till detta, men till eder kännedom kära läsare – den som känner till Kurdistans historia får en bra inblick i hela Mellanösterns historia och på vilket sätt världskrigens utfall och stormakternas inblandning påverkat regionen.
Kurdernas situation är på sina håll mycket svår, liksom kurdiskans – inte minst i Turkiet där politiken gentemot det kurdiska språket fått katastrofala följdverkningar för den yngre generationens kunskaper i modersmålet. De flesta unga turkiska kurder jag talat med kan inte tala sitt modersmål utan svarar sina föräldrar på turkiska.
Vad gäller orsaken till de kurdiska dialekternas diversitet vill jag peka på tre faktorer. Den första är att kurderna består av indo-iranska stammar som under olika tillfällen och från olika områden rört sig in i de kurdiska områdena. De har då haft med sig olika iranska språk. En del av dessas geografiska ursprung är lingvisterna överens om, t ex har de zazaitalande stammarna runt Van-sjön i Turkiet och de goranitalande kurderna i iranska Kurdistan sitt ursprung i norra Iran vid Kaspiska havets södra kustområden. Dessa grupper har även en del gemensamt vad gäller religiös tro – de är aleviter d v s tillhör en inriktning inom Islam som vördar Muhammeds brorson Ali som en inkarnation av Gud.
Den andra är att kurderna inte haft tillgång till ett gemensamt skriftspråk, och därmed inte haft någon enande standarddialekt. Detta har naturligtvis bidragit till att även kurdiska dialekter med gemensamt ursprung glidit ifrån varandra. Både det kurmanjiska skriftspråket, baserat på latinskt eller kyrilliskt alfabet och sorani i skriven form med arabiskt alfabet är relativt nya fenomen.
Den tredje orsaken har att göra med att kurdiskan i Iran mynnar ut i ett dialektkontinuum och smälter samman med persiska dialekter. Det råder delade meningar huruvida en del av de dialekter/minoritetsspråk som talas i Iran hör till den kurdiska familjen eller till den persiska. Som exempel kan nämnas laki, lori och kermanshahi, vilka talas i Iran. Laki sägs vara ett mellanting av kurdiska och lori. Lori i sin tur ligger så nära persiska att jag med mina kunskaper i persiska inte hade några större problem att förstå dialekten redan innan jag började lära mig kurdiska, och knappast förstår språket bättre sedan jag börjat lära mig sorani. I mina öron var det en persisk dialekt som var lättare att förstå än många andra dialekter av persiska och dari. Sedan har vi kermanshahi som är en dialekt som talas i staden och provinsen Kermanshah och som i hög grad är påverkad av persiska.
Här är frågan om vad som är kurdiska snarare en fråga om identitet. De kurder jag talat med hävdar med bestämdhet att lori är en kurdisk stam och en lorier jag talade med häromdagen sa att: ”Vi är släkt med kurderna” – någon utförligare förklaring fick jag inte. Jag har dock aldrig hört en lorier presentera sig som kurd, utan alltid som lor. Lorierna får stå som ett exempel på hur de etniska och språkliga begreppen kurd och kurdiska kan definieras. En inte helt knivskarp gräns som avgörs av etnisk och kulturell identifikation.
//Linus Olsson
Några länkar till artiklar om kurdiska:
http://www.kurdishacademy.org/
Sorani Kurdish – A Reference Grammar & Reader(Thackston)
http://www.institutkurde.org/en/library/online/
http://hpsg.stanford.edu/HPSG07/Abstracts/submission_26.pdf
http://www.linguistik.uni-kiel.de/icil2/61Samvelian.pdf
http://www.lingfil.uu.se/kurser/detaljschema/vt09/kurmanji_naetkurs.html
http://csli-publications.stanford.edu/TLS/TLS9-2005/TLS9_Samvelian_Pollet.pdf
Lexikon nordkurdiska-svenska (kurmanji)
Lexikon sydkurdiska-svenska (sorani)
