Översättning: Linus Olsson
Psykisk störning enligt Irans strafflagstiftning
Dr Mohammad Ja’far Habibzade Lektor (associate professor) vid Tarbiat-Modaresuniversitetet, Anvar Ahmadi, juridikstuderande i högre frågor om brott och straffrätt vid Tarbiat-Modaresuniversitetet,
Sammanfattning:
En brottslings psykiska sjukdom hör till de viktiga spörsmålen i straffrätten när det gäller ansvar för begångna brott. Om sådant tillstånd inträffat under det att brottet begåtts så är det en av de faktorer som räknas som befriande från straffansvar, och som följaktligen avvänder straff. Psykisk störning som inträffar efter att brottet begåtts befriar inte från straffansvar, och avvänder således inte straff; men om den är ett faktum innan slutgiltig dom faller så skjuts straffet upp tills förbrytaren tillfrisknat. Verkställandet av straff (med undantag för ekonomiska påföljder och indragande av rättigheter) på brottslingar som drabbats av psykisk sjukdom efter utdömande av slutgiltig dom eller under verkställande av straff strider mot syftena med straffen; Således skall lagstiftande och dömande instanser vidtaga åtgärder för att förhindra att straff verkställs på sådana skyldiga, såsom skyldiga som under det att brottet begåtts varit drabbade av sinnesförvirring, och utdöma förebyggande åtgärder (säkerhetsåtgärder) med hänsyn till dessa brottslingars beskaffenhet och egenskaper i de fall dessa skyldiga lider av konstaterad farlig psykisk störning.
جنون ازديدگاه حقوق كيفري ايران
دکتر محمد جعفر حبیب زاده_دانشيار دانشگاه تربيت مدرس انور احمدي
دانشجوي كارشناسي ارشد حقوق جزا و جرم شناسي دانشگاه تربیت مدرس
چكيده
جنون بزهكار، يكي از موضوع هاي مهم حقوق كيفري در قلمرو مسؤوليت كيفري است. اين حالت در صورتي كه درحين ارتكاب جرم حادث شده باشد از جمله عوامل رافع مسؤوليت كيفري محسوب شده، در نتيجه مجازات را منتفي مي كند. جنون حادث پس از ارتكاب جرم رافع مسؤوليت كيفري نبوده، در نتيجه مسقط كيفر نيست؛ ولي اگر قبل از صدور حكم قطعي باشد،موجب توقف تعقيب مرتكب تا زمان افاقه مي شود. اجراي كيفر (به استثناي كيفرهاي مالي و سالب حق) بر بزهكاراني كه پس از صدور حكم قطعي و در حين اجراي مجازات به جنون مبتلا شده اند بااهداف كيفرها در تعارض است؛ بنابراين مراجع قانونگذاري و قضايي بايد به سوي منع اجراي تدابير سركوبگرانه (كيفرها) بر چنين مجرماني- مانند مجرماني كه در حين ارتكاب جرم به جنون مبتلا شده اند- گام بردارند و تدابير پيشگيرانه (اقدامات تاميني) را با توجه به طبع و ويژگيهاي آنها در مورد مطلق مجرمان مجنون خطرناك مورد حكم قرار دهند.
Källa: http://dadrasi.blogfa.com/post-363.aspx
