orientalistik translations

mars 19, 2008

Översättning av text om topografi tillägnad min gode vän, topografen Pooya

Sparat under: azeri, översättningar — iranistik @ 6:10 f m

AZƏRBAYCAN RESPUBLİKASI DÖVLƏT TORPAQ VƏ XƏRİTƏÇƏKMƏ KOMİTƏSİ 

Komitə ona həvalə olunmuş vəzifələrə uyğun olaraq aşağıdakı funksiyaları həyata keçirir:
[...]
Azərbaycan Respublikası ərazisində baş verən dəyişikliklərə uyğun olaraq topoqrafik, inzibati, coğrafi və məlumat xəritələrində olan bütün dəyişiklikləri yeni nəşr olunan xəritələrdə əks etdirilməsini təmin edir;
Azərbaycan Respublikasının inzibati ərazi bölgüsünə uyğun olaraq rayon, şəhər, şəhər tipli qəsəbələr və digər yaşayış məntəqələrinin və bələdiyyələrin sərhədlərini naturada müəyyən edir və xəritələşdirilməsini həyata keçirir;
Vahid koordinat və hündürlük sistemində obyekt və sənaye komplekslərinin, şəhər və başqa yaşayış məntəqələrinin ərazisinin 1:2000 və daha böyük, tikilməmiş (açıq) ərazilərdə isə 1:5000 və daha kiçik miqyaslı topoqrafik xəritələrinin təzələnməsini və çoxməqsədli topoqrafik planlamasımı həyata keçirir;
[...]
 

baku

REPUBLIKEN AZERBADZJANS STATLIGA KOMMITTÉ FÖR MARK OCH KARTRITNING  

Kommittén fyller följande funktioner  i enlighet med de uppgifter som tilldelats den:
[...]
Den ansvarar för att alla förändringar som inträffar inom Republiken Azerbadzjans territorium med avseende på topografi, systematisering, geografi och information i kartor återges i nyutgivna kartor.
Den utför bestämning på plats och kartläggning av sådant som har att göra med den systematiska indelningen av republiken Azerbadzjans territorium med avseende på regioners, städers, småstäders, och annan bostadsbebyggelses och kommuners gränser
Den utför topografisk planläggning för diverse ändamål samt uppdatering av topografiska kartor med enhetligt koordinat- och höjdsystem i skala 1:2000 och större över territorium med objekt- och industrikomplex, städer och annan bostadsbebyggelse, och i skala 1:5000 och mindre, över obebyggt (öppet) territorium.
[...]

Källa: DTXK

Azeri – iransk turkiska

Sparat under: Iran, azeri — Etiketter:, , , — iranistik @ 3:19 f m

Azerbadzjanska, eller azeri, som det också kallas är ett turkspråk som utvecklats inom de nordvästra delarna av det forna Perserriket, där det talas av shiitiska turkar i Iran, samt av sunnitiska turkmener i Irak. Azeri är nära besläktat med turkietturkiska, och speciellt den azeriska som talas i republiken Azerbadzjan har rönt stor påverkan från den moderna turkietturkiskan. Azerbadzjanska är också starkt präglat av persiska lånord. I norra Azerbadzjan, (Republiken Azerbadzjan) skrevs azeri med kyrilliskt alfabet under Sovjettiden, och gick 1991 över till latinskt alfabet. I Iran skrivs det med persisk-arabiskt alfabet men används inte som skriftspråk i någon större utsträckning. Kända personer med azeri som modersmål är bl a: Ayatollah Khamenei, Irans högste ledare.

Iransk azeri är med sina 18 miljoner talare det största minoritetsspråket i dagens Iran, och i flera storstäder såsom Tabriz, Urumiyeh, Ardabil, och Zanjan talas nästan bara azeri, även i kontakter mellan olika etniska grupper. Persiska förekommer bara i speciella situationer, samt i skolor, men även där kan undervisningen ske delvis på azeri, i synnerhet i de lägre årskurserna. Även i Tehran hörs azeri talas överallt på gator och i bazarerna. 

I den forna sovjetrepubliken Azerbadzjan talas azeri av över 8 miljoner människor. Här är också skrivkunnigheten vad gäller azeri hög, en rik litteratur finns tillgänglig, både inhemsk och översatt, och man kan genomföra de flesta högre studier helt på azeri. I huvudstaden Baku dominerar dock ryskan fortfarande gatorna, även om de flesta azerer även där behärskar azeri.

För att lära dig grunderna i azeri, klicka här

  

Länkar:

Dictionaries

Grammars

Language Resources

mars 18, 2008

نوروزتان فرخنده باد – نه وروژتان پیروز بیت

Sparat under: Iran — iranistik @ 2:14 e m

 Jag vill passa på att önska alla kurder, iranier, afghaner, azerer, och alla andra som firar nowruz ett gott nytt år. Må Gud välsigna er ingång och er utgång!

جه‌ژنه‌ جه‌ژنی کوردسانه‌ جه‌ژنی نه‌ورۆزه


به‌تیشکی ئاگر ده‌نووسم جه‌ژنه‌ پیرۆزه‌
 

Noorooz

Nouruz (förekommer även som noorooz, noruz, m.m.) (persiska: نوروز , sv. ”ny dag”), är de iranska folkens nyårsdag som infaller på vårdagjämningen. Noorooz firas av befolkningen inom den iranska kultursfären, av perser, kurder, tajiker, afghaner, balucher, samt även av zoroastrier och bahá’íer över hela världen.

Noorooz är nationell högtid i Iran, Afghanistan och Tajikistan. Nyåret inleds den 20 mars, 21 mars eller 22 mars, beroende på solens position över horisonten. Nyårsfirandet har sina rötter flera tusen år tillbaka, till tidpunkten för de första ariernas bosattning på den iranska högplatån. Högtiden har en religiös anknytning i zoroastrismen som var statsreligion i det persiska riket.

Traditionella iranska högtider

Traditionellt sett firar man varje årstid i Iran genom att anordna en fest:

Noorooz är den viktigaste iranska högtiden och festligheterna pågår i cirka 18 dagar. Festen börjar tisdagen före nyårsdagen med eldfesten chaharshamba souri då man sjunger till elden och ber om dess värme och färg samtidigt som man hoppar över den. Det nya året infaller oftast den 20:e eller 21:e mars (som överensstämmer med den första Farvardin i den persiska kalendern).

I äldre tider brukade man 25 dagar före noorooz göra tolv stolpar av lera och odla tolv olika sädesslag och frön som vete, korn, havre, hirs, majs, ris, ärter, bönor och sesam. Det som växte bäst trodde man skulle ge den bästa skörden under året. Idag firar man noorooz lite annorlunda.

Haft Sîn

Haft Sîn

Haft Sin eller Nyårsduken

Dagen före noorooz (nyårsdagen) tar man fram de saker som hör till den så kallade ”nyårsdukningen”. Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter haft sin vilket på persiska betyder ”de sju saker som börjar på s”. Det som måste finnas på bordet är följande:

  1. Senjed – en sorts söta frukter som ungefär lite som dadlar och växer i öknen under svåra omständigheter. Frukten symboliserar tålamod.
  2. Somaq – det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.
  3. Sabzeh – som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
  4. Sib – som är ett rött äpple och symboliserar glädje.
  5. Sonbol – hyacinter som symboliserar skönhet.
  6. Sir – vitlök detta symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom.
  7. Serkeh – vinäger som symboliserar rörelse i livet.

Dessutom ska det finnas:

  • En spegel som symboliserar renheten.
  • Målade ägg.
  • En Diwan (diktsamling) av poeterna Hafez eller Firdausi som symboliserar den rika persiska kulturen. Iranska zoroastrier lägger fram Avesta och religiösa muslimer lägger fram Koranen under noorooz.
  • En skål med en levande guldfisk
  • Kakor och nötter

Nyårsdagen

 Vid nyårsdagen brukar man samlas hos den äldste i familjen och äta noorooz’ speciella mat som består av fisk (för det mesta sik) med ris som har blandats med dill, persilja, gräslök och färsk vitlök så att riset blir grönt. När det är dags för det nya året, brukar alla i familjen sitta runt ”haftsin-bordet”. Någon läser al-Fatiha (Ingressen) ur Koranen och en dikt ur Hafez Diwan. Det sägs att i samma ögonblick som det nya året börjar, kommer den lilla guldfisken i skålen att sluta simma och bli blickstill för ett ögonblick! När det blir nyår önskar alla varandra Gott nytt år. Sedan ger de äldre presenter eller nytryckta sedlar till de yngre. Det är en sed hos iranier att man ska besöka alla släktingar och vänner vid nyåret. Under de första fem dagarna av nyårsfesten brukar de äldre i släkten stanna hemma och de yngre besöker dessa. Sedan besöker de äldre de yngre. Nyåret är den tid på året då man träffar även dem man inte hinner träffa under resten av året. Tretton dagar efter det nya året, det vill säga 2 april infaller sizdah-be-dar vilket sätter punkt för nyårsfirandet. Många iranier åker på utflykt med familj och vänner och seden på just den här dagen är att man ska lura varandra, vilket är samma princip som aprilskämtet i Sverige.

I dag är noorooz en stor festdag i Sverige och övriga världen.

Källa: Wikipedia

mars 16, 2008

Nezami Ganjavi persisk-azerisk diktare

Sparat under: azeri, litteratur, persiska — Etiketter:, , , , , , — iranistik @ 10:23 e m

 

 

 

 

خداوند در توفیق بگشای          نظامی را ره تحقیق بنمای
دلی ده کو یقینت را بشاید         زبانی کافرینت را سراید
مده ناخوب را بر خاطرم راه     بدار از ناپسندم دست کوتاه
درونم را به نور خود برافروز   زبانم را ثنای خود در آموز
به داودی دلم را تازه گردان       زبورم را بلند آوازه گردان
عروسی را که پروردم به جانش مبارک روی گردان در جهانش
چنان کز خواندنش فرخ شود رای ز مشک افشاندش خلخ شود جای
سوادش دیده راه پر نور دارد     سماعش مغز را معمور دارد
مفرح نامه‌ی دلهاش خوانند        کلید بند مشکل هاش دانند
معانی را بدو ده سربلندی          سعادت را بدو کن نقش‌بندی
به چشم شاه شیرین کن جمالش    که خود بر نام شیرینست فالش
نسیمی از عنایت یار او کن        ز فیضت قطره‌ای در کار او کن
چو فیاض عنایت کرد یاری        بیارای کان معنی تا چه داری

 

 

 Kömək qapısını aç, ey yaradan! Göstər Nizamiyə düz yolu hər an!
Səni tanıyan bir könül ver ona! Tərifini deyən bir dil ver ona!
Yol vermə ki, pislik qəlbinə dolsun, Əlim yamanlıqdan qoy uzaq olsun.
Könlümün evini nurunla bəzət! Sənin tərifinə dilimi öyrət!
Davudtək könlümü təzələ hər an, Qalxsın Zəburumun şöhrəti haman.
Təbimin bakirə gəlini ancaq Bu dünya üzünə gəlsin üzü ağ.
Onu oxuyanda ürək şadlansın, Müşk səpdiyi yer Xəllux adlansın.
Camalı gözlərə daim nur versin, Avazı ürəyə min sürur versin.
Desinlər ki, şadlıq kitabı budur, Bununla müşküllər tez asan olur.
Onunla mənaya özün qüdrət ver! Səadət mülkünə gözəl zinət ver!
Şahın gözlərində onu et şirin, Şirin haqqındadır özü əsərin.
Lütfün ətir saçan meh olsun ona, Feyzinin qətrəsi şeh olsun ona,
Kəsmə kərəmini, ey pərvərdigar, Sən, ey gövhər kanı, gətir nəyin var!   

Detta är inledningen till Nezami Ganjavis Khosro och Shirin på persiska respektive azeriska, och den innehåller en bön om Guds välsignelse och hjälp i skrivandet. Han ber helt enkelt att få vara inspirerad av Gud när han skriver och att verket ska vara till Guds ära.  Nezami Ganjavi är en av den klassiska persiska litteraturens stora författare, och hans litteratur är av stor betydelse för stora delar av den islamiska kultursfären. Han levde 1141-1209, och som namnet anger var han bördig från staden Ganja i den del av Perserriket som idag är Republiken Azerbaijan.

 Hans verk är översatta till azeriska eller som en del azerer menar, de finns översatta till persiska. Han är alltså även ett av de största namnen inom azerisk litteratur. Nezami skrev 5 stora verk som än idag läses på både persiska och azeriska: Leyli och Majnun, Shirin och Khosrau, Haft Peykar, Eskandarname, och Makhzan ul-Asrar.

Hans riktiga namn var Eliyas Ebn-e Yusef, men han fick namnet Nezami eftersom han skrev manzume, d v s berättelse på vers. Det gör honom till en av mina favoriter just för tillfället. Som du kan läsa i mina tidigare artiklar härnedan så skrev Shivan Foumani just berättelser på vers, och jag tycker mig kunna skönja en del påverkan. Konstigt vore väl annars!  Detta är de persiska respektive de azeriska titlarna. De liknar varandra på persiska och azeriska, även till uttalet så det var inte svårt att para ihop dem. Titlarna är länkade till verken så om du kan persiska eller azeri så kan du läsa dem on-line:

۱. خسرو و شیرین                   Xosrov və Şirin                
۲. لیلی و مجنون                      Leyli və Məcnun
۳. هفت پیکر                          Yeddi gözəl
۴. شرف نامه                         İsgəndərnamə Şərəfnamə
۵. خرد نامه                           İsgəndərnamə İqbalnamə
۶. مخزن الاسرار                    Sirlər xəzinəsi

Det verkar som det blir ett verk över, nämligen ghazellerna (eller hur det nu stavades på svenska) Det är alltså ett versmått. Kan hända är det gaseller som valts ut ur hans övriga verk.

Det kan bli ett framtida projekt att studera och jämföra de persiska och de azeriska versionerna.
Jag nöjer mig så länge med att bara lägga ut några länkar om Nezami Ganjavi:

Om azerbadzjanska ordspråk i Nizami Gəncəvis fem stora verk:http://zerb.iatp.az/zerb/

mars 8, 2008

Sheevan Foumani – Gilans nationalskald

Sparat under: Iran, litteratur, persiska — Etiketter:, , , , — iranistik @ 12:23 f m

Sheevan FoumaniSheevan Foumani var en av de mest fascinerande poeterna i det moderna Iran enligt min åsikt. Inte för att jag vet så mycket om personen men hans poesi är sannerligen remarkabel. Sheevan (han gick bort för några år sedan) diktade på persiska och gav ut en del diktsamlingar som publicerades. Men mest känd är han för sina dikter på dialekten/minoritetsspråket gilaki. Det sägs att varje hem i Gilan – en provins vid Kaspiska havet i norra Iran – har några kassetter med hans diktning – man skriver normalt inte på gilaki.

Själv fick jag en CD med nästan alla hans gilakiska dikter ”Gile-Oukhan”. Sheevan läser själv sina dikter med förtrollande inlevelse. Hans poesi innehåller dikter av alla de slag. De mest populära tycks dock vara hans manzumeha, berättelser på rimm. Här kan nämnas Geisha Damarde, Gab-dekafte-bazar, Gab och Aghadar, som är helt unika i sitt slag. Sheevan läser dikterna med gilakisk bakgrundsmusik och med sådan inlevelse att man blir aldeles hänryckt!

Aghadar  är en berättelse på dikt som handlar om en ”gilemerd”, en gilakisk man, Kas-Agha, som tröttnar på sin by och ger sig ut för att söka lyckan. Det är vår och sjuder av liv i naturen och han får syn på ett ståtligt träd. Wow, tänker han det där trädet kan man göra hundra stycken spatserkäppar av. Han knyter en röd tygbit om en gren på trädet för att ”inmuta” det, sedan går han hem. Så kommer där en mulla förbi och ser tygbiten. Aha, det är ett heligt träd tänker han, eftersom man knyter tygbitar om heliga träd samtidigt som man ber en bön om något man önskar sig. (Det kallas ”dakheel” på persiska) Så går mullan runt och predikar om trädet för alla. Men Kas-Agha kommer tillbaka och börjar såga ned trädet. Och tror du inte mullan kommer förbi samtidigt och ser detta. Han blir jättearg och säger åt Kas-Agha att sluta. Sedan går han in i byn och samlar folket som kastar sig över Kas-Agha och hackar honom i småbitar. En både gripande och komisk berättelse, delvis p g a det sätt Sheevan berättar den på. Rekommenderas!

Geisha-damarde (Gil: Den drunknade bruden) är kanske min favorit. Den handlar om en brudgum som blir galen för att hans brud trillar ned från en bro och drunknar i en ström flod på väg hem från bröllopet. Han bara står vid floden och väntar på att hon ska komma tillbaka. Rekommenderas även den! Visste du förresten att det finns en flod och en bro med detta namn? Rudkhaneye Geisha Damarde, Pol-e Geisha Damarde och legenden bakom detta namn är det som har inspirerat Sheevan att komponera denna dikt.

Gab – Kon -handlar om en ”gilemerd” som ska registrera sitt namn vid en statlig iransk myndighet. Hans gilakiska namn godkänns inte av myndigheterna så de föreslår att han ska få heta ”Gav” vilket betyder ko (eller tjur, ordet säger inget om kreaturets kön), men han lyckas förhandla sig till namnet ”Kalv” istället. Hemma får han en utskällning av frugan eftesom kalven ju ändå blir en ko när den vuxit upp. (Tja, den är ju rolig ialla fall)

Jag sa till någon att gilaki kan vara värt att lära sig bara för Sheevans poesis skull. Jag står fast vid det. Dessutom är gilaki den absolut coolaste dialekten/minoritetsspråket i Iran. Jag lärde mig en hel del gilaki för ett par år sedan när jag kom över några gilakiska grammatikböcker och noveller samt evangelierna på gilaki. (www.shalizar.net)

Flera av Sheevans dikter har kommenterats och analyserats i den gilakiska tidskriften Gilava.  En del av hans dikter finns på MP3 på den här sidan: http://www.waresh.net/music/
Också till sist – det finns en webbsida tillägnad Sheevan Foumani, med hans dikter - en del av dem på gilaki med persisk översättning. Adressen är: www.sheevan.com

باران

/Linus Olsson

PS:Jag lyckades faktiskt hitta en persisk version av Aghadar på webben. Den hade tagits bort. Censurerad? Tja inlägget på bloggen hade 45(!) kommentarer. Som tur är vet jag hur man fixar fram även det som censurerats bort från webben. Du vet väl att ingenting försvinner. ALLT finns kvar, lagrat på backup-servrar…
Den persiska versionen är inte riktigt likadan  som den gilakiska men poängen är densamma. För dig som kan persiska – håll tillgodo:

”Aghadar” på persiska  آقادار به زبان فارسی

آقا دار … یکی بود و یکی نبود.کاس آقا از روستای خود راه افتاد تا بره شهر.فاصله روستا تا شهر چندکیلومتری بود.که باید پیاده طی می کرد.در بین راه ازچند تپه وچند رود و رودخانه باید می گذشت.از دومین تپه که سرازیر شد.چشمش به درخت خشکیده اناری افتاد. با خودش فکر کرد عجب چوبی دارد این درخت ،به درد ساختن عصا میخورد. اما الان که نمی توانم با خود ببرم. پس تکه ای از شال سبز خود را پاره کرد و به آن بست. تا نشانی باشد برای برگشت و آنکه رد درخت را گم نکند در راه برگشت و سپس به راه خود ادامه داد.ساعتی گذشت .ملای ده به همان درخت رسید و ناگهان چشمش به آن پارچه سبز افتاد. آه و فغان کرد که ای وای بر ما ، درخت نذر کرده در نزدیک ما وجوددارد و مانمی دانستیم، ای وای بر ما !!!به سرعت خود رابه ده رساند .که ای مردم بیاید . آقا دار (درخت)به شما هر آنچه بخواهید خواهد داد . تا حالا کراماتی کرده و گرنه سبزی بر آن نمی بستند!! و… مردم گروه گروه راه افتادند . گروه گروه …..همه حاجت داشتند.شفا میخواستند و نذر داشتند . شمع روشن می کردند و پارچه می بستند. و ملا بود که بازار گرمی می کرد. و باوری که عمیق میشد به همین سادگی !مدتی نگذشت که درخت خشکیده شد . عزیز همه ….. مورد احترام و اکرام. روزی نبود که عده ای به این امامزاده نروند و حاجت نگیرند.چه پول هایی که پای درخت ریخته می شد و چه گریه ها و التماسهاو بر طبل ناتوانی خویشتن کوبیدنها !! چند ماه بعد کاس آقا از همه جا بیخبر عزم برگشتن کرد و در بازگشت به فکر درخت نشان کرده اش بود.هنگامی که به آن رسید ، تعجب کرد . چون درخت خشکیده بود و فکر کرد دیگران هم حتما مثل او تصمیم به قطع درخت گرفته اند . ولی این حق او بود. با داسی که باخود به همراه داشت شروع به بریدن درخت کرد . ملا از دور او را دید .فریادی برآورد که آهای مردم ، چه نشسته اید ! کاس آقا کافر شده است . او به درخت حاجات و شال سبز ما تبر میزند و میشکند.!! مردم همه با سلاحی به سمت کاس آقا رفتند.خونش حلال بود . به امامزاده……….!!!

آری خون کاس آقا پای همان درخت ریخت. و همان جا او را دفن کردند. مردم گروه گروه به زیارت میروند. گروه گروه و پارچه سبز نشانه کاس آقا هنوز مانده است.امامزاده حاجت روا می کند. و دیده ها یی که جای عقل را گرفته اند. و تاریخ هنوز خود را آبستن حوادثی اینچنین میبیند. و شاید امامزاده ایی راستین که در حقیقت تاریخ نظاره گر ما هستن و بر بشریت اندوهناک میشوند.( با سپاس از کسی که هنوز پا بر جا مانده است و فومنی عزیز ما.

Källa: http://web.archive.org/web/20070820101051/http://www.safaeeye.blogfa.com

Blogga med WordPress.com.