Folkbokföring i Syrien

Kort genomgång om folkbokföringssystemet och dess historiska utveckling i Arabrepubliken Syrien   Folkbokföringssystemet i Arabrepubliken Syrien är en organisation med gamla anor, om man jämför med en del andra länders system. Den första folkräkningen går tillbaka till 1854, då en partiell räkning utfördes, vilken var begränsad till den manliga delen av befolkningen med syftet att mönstra dem till militärtjänst. Denna folkräkning följdes av ytterligare en som genomfördes 1884 och som omfattade alla invånare, såväl män som kvinnor.   Denna betraktas som den första verkliga milstolpen för folkbokföringen och resultaten av denna hamnade i speciella register som utgjorde folkbokföringsregistren. Denna folkräkning följdes av en annan år 1904 som fick ersätta resultaten i den förra, och resutlaten överfördes till speciella register som ersatta de förra.   Den fjortonde augusti 1914 antogs den ottomanska folkbokföringslagen. Denna lag indelade medborgarna i två kategorier: De bofasta och de nomadiserande. Under år 1922 genomfördes en allmän folkräkning i Syrien vars resultat registrerades i sorters register: det första de bofasta syriernas, och det andra de ”okända” (frånvarande) syriernas, medan utlänningar registrerades i ett speciellt register. Denna folkräkning anses ligga till grund för den folkbokföring som nu tillämpas i Syrien.   Den första september 1923 antogs i beslut nummer 176 den första syriska lagen om folkbokföring. Denna lag kallades Syriska Unionens Folkbokföringslag, och fortsatte att tillämpas tills ett nytt beslut, nr 3633 togs den 15 oktober 1931, vilket annullerade alla tidigare bestämmelser i detta avseende.   Den 2 april 1957 antogs lag nr 376 vilken är den lag som gäller för närvarande för folkbokföring i Syrien sedan den 1 januari 1958. Denna lag upphävde alla tidigare förordningar som stred mot den. I den praktiska tillämpningen av denna lag blev det uppenbart att det fanns luckor i den och att ett antal förändringar behövde genomföras i enlighet med rättsliga förordningar, men den fastställde en uppsättning regler och förfaranden vilka utgör grunden för det nuvarande folkbokföringssystemets rättsliga och administrativa ram. Vi nämner de viktigaste nedan:

دوائر حكومية > الداخلية نبذة عن نظام التسجيل المدني وتطوره التاريخي  في الجمهورية العربية السورية إن نظام التسجيل المدني في الجمهورية العربية السورية نظام عريق إذا ما قورن بأنظمة بعض الدول الأخرى وترجع أولى إحصائيات السكان لعام 1854 حيث جرى إحصاء جزئي اقتصر على الذكور فقط بهدف سوقهم للخدمة العسكرية، ثم تبعه إحصاء آخر جرى في عام 1884 شمل جميع السكان من ذكور وإناث  ويعتبر الركيزة الأولى الفعلية للسجل المدني حيث أفرغت نتيجته في سجلات خاصة شكلت السجلات المدنية، ثم تلاه إحصاء آخر في عام 1904 حيث ألغى نتائج الإحصاء السابق وأفرغت نتيجته في سجلات خاصة حلت محل السجلات السابقة. وفي الرابع عشر من آب 1914 صدر قانون النفوس العثماني الذي صنف المواطنين إلى فئتين هما: المقيمون والمسافرون. وخلال عام 1922 جرى إحصاء عام للسكان في سورية أفرغت نتيجته في نوعين من السجلات الأولى الخاصة للسوريين المقيمين والثانية للسوريين الغائبين، أما الأجانب فقد دونوا في سجل خاص، ويعتبر ذلك الإحصاء أساساً للسجل المدني المعمول به حالياً في سوريا. وفي الأول من أيلول 1923 صدر أول قانون سوري للسجل المدني بالقرار رقم 176 سمي بقانون النفوس في الاتحاد السوري وبقي معمولاً به إذ أنه صدر قانون نفوس جديد بالقرار رقم 3633 تاريخ 15/10/1931 ألغى جميع الأحكام السابقة بهذا الصدد.  وبتاريخ 2/4/1957 صدر القانون رقم 376 وهو القانون الحالي المعمول به في الأحوال المدنية في سوريا منذ 1/1/1958 وألغى جميع الأحكام السابقة المخالفةله، ومن خلال التطبيق العملي لهذا القانون تبين وجود ثغرات فيه استدعت إجراء عدة تعديلات له بموجب مراسيم تشريعية، إلا أنه أرسى جملة من القواعد والإجراءات التي تشكل أساساً للإطار القانوني والإداري لنظام التسجيل المدني بوضعه الراهن، نورد أهمها فيما يلي: