Översätting: Linus Olsson
Kaka Tighun och Karbalayis meningsutbyten
34:e avsnittet
Idag är det den 7:e maj 2007, vilket i regel borde vara en varm och solig dag, men tyvärr säger prognosen att det ska bli 15 ‘C och regnigt. Således har de två kumpanerna enats om att sätta sig hemma hos Kaka Tighun och fortsätta sitt samtal efter att ha intagit ”dudah” till frukost d v s mat lagad på majs, mjölk och grädde som Karbalayi har tagit med sig.
Maten försvann ned och Kaka Tighun lät sig verkligen väl smaka av maten (dudahn), och berömde den. Som avlutning på frukosten dukar han av bordet och frågar:
Kaka Tighun: Hördu min käre Karbalayi, det här nya islamiska centret i München har de verkligen byggt på ett vackert sätt, men när jag läste dödsannonserna såg jag att på en dag hade sju personer i samma familj dött. De kanske hade dödats i amerikanernas bombanfall?
Karbalayi: Nej du käre Kaka, Jag berättade ju för dig häromdagen att de ansvariga för det nya centret vill att lördagarna ska vara välbesökta och när jag frågade Herr Alis son så sa han att de här sju personerna har dött en och en på olika dagar, månader, och till och med år, och det är för att samla folk som de hållit minnesgudstjänsten på en och samma gång, och å andra sidan så fanns det ju inget islamiskt center på den tiden, och nu är det folk i islamiska centret varje lördag och man håller minnesgudstjänst, och alla som har dött under veckan allstå, får pengar av dem som besöker minnesgudstjänsten, och deras affärer går finfint. Bekymmra dig inte över de där sakerna min käre Kaka, utan gå du på dina minnesgudstjänster, ät din mat, läs dina böner, be Gud om vad du vill ha och gå i gladan håg. Moskén är full och tiggaren tillfreds.
Kaka Tighun: Käre Karbalayi, vad jag menar är att det här är onödigt slöseri. I Afghanistan räcker det att hålla minnesgudstjänst en gång. De här pengarna borde de skicka till de stackars fattiga människorna i Afghanistan istället, Gud kommer att löna det mer.
Karbalayi: Min gode Kaka! Det är många som har sagt så, som var enfaldiga som du. Lägg ned det där snacket, det är ändå ingen som lyssnar. Både mullan och sorgespelsberättaren tar illa upp av det där pratet och de kommer att stämpla dig som en ogudaktig person, fattar du? Håll bara tyst! Hur många gånger ska jag behöva säga det till dig? Tyst, tyst, tyst!
Kaka Tighun: Okej då, Karbalayi, jag ska försöka att inte prata om det här något mer, säg nu bara som man gör i Afghanistan: Många oskyldiga civila har dödats!
Karbalayi: Ja, Kaka, tyvärr så har amerikanerna och NATO dödat ungefär hundra personer, inklusive barn, kvinnor och gamlingar genom sina bombanfall i östra, västra, norra och södra Afghanistan. De har gått mycket längre än talibanerna. Talibanerna har bara dödat tio-tolv personer.
Kaka Tighun: Vad säger herr Karzai om det, tro? Och vad säger FNs representant. Hur många gånger har de sagt åt dem att inte döda oskyldiga människor!
Karbalayi: Men Kaka! Herr Karzai, den stackarn, kan ju inte säga något, Han har ju munnen full av vatten (munkavle p g a att man är beroende av den man vill kritisera)! Han får pengar och har blivit president och nu gråter han krokodiltårar för att bedra folket, och ångrar sig kanske egentligen också i sitt hjärta, men det kan han inte heller säga! Och FN:s representant kommer alltid med rekommendationer, vilket varken botar folkets smärta eller är till någon som helst nytta.
Och nu har amerikanerna kommit med en ny grej: Varje afghan som har amerikanskt medborgarskap och som förstår pashto och dari, och kan tala något av språken, och som åker till Afghanistan och jobbar åt dem, ger de 180.000 dollar i lön om året. Med övriga förmåner betyder det 15.000 dollar i månaden!
مناظرهء
کاکه تيغون وکربلايی
بخش سی وچارم
امروز هفتم ماه می 2007 است که قاعدتاً بايد روز گرم وآفتابی می بود، شوربختـانه 15 درجهء سانتی گراد پيشبينی وبارانی هم ميباشد، لذا در اينچنين آب وهوايی هردو يار موافق تصميم گرفتند تا در خانهء کاکه تيغون بنشينند و صحبتهای خود را بعد از تناول ناشتا، دوده يعنی نان پخته شده از جوار، شير وسر شير يکه کربلايی آورده است، ادامه بدهند.
غذا صَرف شد، واز نان ( دوده) کاکه تيغون بسيار نوش جان وتعريف کرد، در ختم ناشتا، دسترخوان را جمع کرده ومی پُرسد:
کاکه تيغون: کربلايی جان، همی مرکز جديد اسلامی ره ده مونشن بسيار مقبــــول جور کدن، ولی مه که اعلانات فوتی ره خواندم، يک روز ازيک فاميـــــــل هفت نفر مورده بود، شايد ده بمباری امريکايی ها کشته شده باشن؟
کربلايِی: نی کاکه جان، يک روز دِگام بريت گفته بودم، که متصديان مرکز جديد ميخـــــواهن، روزهای شنبهء شان گرم باشه، ومه که از بچهء علی آقـــا پُرسان کدم، گفت که ای هفت نفر، ده روزها، ماه ها وحتا سالهای مختلف تنا، تنا( تنهـــــا، تنهــــا) مورده ان(اند) وبخاطر جلب مردم، فاتحهء شانه يکجايی گرفتن( گرفتند) و از طرف دِگه او وخت مرکز اسلامی نبـــــــود، وحال هر روز شنبه، مرکز اسلامی گرم وفاتحه گرفته ميشود، کسی که ده ای هفتــــه مورده باشه يانی ، فاميدی کاکه جان، از کسای فاتيا گير ( فاتحه گير)، پيسه ميگيرن وبازار شـــان گرم اس، پُشت ای گپا نگرد، کاکه جان ، فاتيای ته برو، نان ته بخو، نماز ته بخان (بخوان)، دعای ته کو وبرو بخير، مسجد گرم وگدا آسوده!
کاکه تيغون: کربلايی جان، مقصد مه ايس، که همی مصرف بيجــای اس، يکدفه ده افغانستان فاتيـــــــــا گرفتن بس اس، همی پيسه شه بری مردم غريب وبيچارهء اوغانستان روان کنن، ثوابش زياد اس.
کربلايی: کاکه جان ای گپـــاره بسيار کسا گفتن، که تو واری ساده بودن، پُشت ای گپــا نگرد، کس گوش نميکنه، ملا وروضه خــــوان ازی گپــــــا بد می برن وتوره تاپه بی دينی می زنن، فاميدی، فقد( فقط) چُپ باش، چقه بريت بگويم، چُپ، چُپ، چُپ!
کاکه تيغون: خو کربلايی جان، دِگه ده ای گپـــــا غرض نمی گيرم، حال ايره بگو که ميگن ده اوغانستان، بسيار مردم بيگناه ملکی کشته شدن!
کربلايی: بلی کاکه جان، متاسفانه ده ای پانزده روز آخر امريکايا وناتو ده حدود 100 نفره، که اطفال، زن ها ومردان پيرهم شامل شان بودن با بمباران ده شرق، غرب، شمال وجنوب اوغانستان کشته ان( کشته اند)، از طالبا بسيار پيش شدن، طالبــــا صِرف ده- دوازده نفره کشتن!
کاکه تيغون: حــال آغای کرزی چه ميگه، نماينده ملل متحد چه ميگه، چند دفه گفتن که مردم بيگناه ره نکشن!
کربلايی: کاکه جان، آغـــای کرزی بيچاره چيزی گفته نمی تانه، دان پُر او ( دهن پُرآب) اس، پيسه ميگيره، رئيس جمهــور شده وحال صِرف بخاطر فريب مردم گريان ميکنه وشايد ده دل خود پيشمانام باشه، که اورام گفته نميتانه، نماينده ملل متحد هم هميشه توصيه می کنه که نه درد مردمه دوا ميکنه ونه فايده داره!
حالِ امريکايا يک گپ نوه کشيدن: هر اوغانيکه تابعيت امريکاره داشته باشه، زبانهای پشتو ودری ره بفامه، گپ زده بتانه، اگه ده اوغانستان بُره وبری شان کار بکنه سالانه 180 هزار دالر بريش ميتن، بادِگه امتيازات يانی 15 هزار دالر ماهوار!
