Egyptisk film II – beskådas just nu…

Al-sifara fil-3imara – ”Granne med ambassaden” handlar om en egyptisk man som återvänder hem från Dubai efter många år och upptäcker att Israels ambassad har flyttat in i hyreshuset där han har sin lägenhet.

När jag studerade engelska utgjordes en stor del av undervisningen i realiakursen om USA av filmtittande. Olika aspekter av amerikansk kultur, politik, historia och samhälle studerades utifrån litterära texter och film, som sedan diskuterades i grupp, utifrån instuderingsfrågor. Nu gör jag samma sak igen, fast med Iran Irak, Egypten m fl. Den senaste månaden har jag haft totalt fokus på Egypten, inte minst p.g.a att jag vistats där ett par veckor. Och film finns det gott om.

Egyptisk film

Med mig hem i resväskan från Kairo hade jag 23 egyptiska filmer. Sedan tidigare hade jag 2 st, vilket gör 25 filmer sammantaget. En av de filmer jag hade sedan tidigare var den 3 timmar långa ”Yacoubian Building” som utspelar sig i centrala Kairo, vilket för övrigt var just där jag tagit in på hotell. Jag blev visad byggnaden och det var ganska kul att se filmen sedan. Den är gjord just i det kvarteret där jag prommenerade runt en stund varje dag.  Eftersom jag inte orkar skriva om filmen just nu länkar jag till några sidor. Filmen är baserad på en roman med samma namn och den är en skildring av flera människoöden som utgår från samma hyreshus i centrala Kairo. Den ses som symbolisk och innefattar Egyptens historia och samhälle med dess stora problem. En riktigt bra recension av filmen (tyvärr på franska) som dessutom innehåller en massa information om egyptisk film över huvud taget finner du här. Filmen ses som allämnt kontroversiell i egypten och har debatterats livligt.

Ungefär 10 av mina filmer grundar sig på Naguib Mahfouz romaner. Jag har börjat kolla på den förta delen i Kairotrilogin Palace Walk. Min tanke bakom att köpa så många filmer som grundar sig på just Mahfouz, var att han är berömd och att jag säkert kan hitta böckerna på svenska och engelska, vilket underlättar mina studier.

En intressant observation
En itressant detalj i sammanhanget är de många gemensamma nämnarna mellan Kairo-trilogin och Yacoubian building. Båda skildrar flera parallella människoöden samtidigt som de, åtminstone om man ska tro recensenter och filmvetare, ger en slags helhetsbild av Egyptens historia och samhälle, och försöker tolka och förklara något av de dilemman och problem landet befinner sig i. En av skådespelarna figurerar dessutom i båda filmerna trots att det är kanske 45 år mellan filmerna (uppskattningsvis). Kanske har jag av en slump snubblat över filmer som har detta gemensamt, kanske är det något jag själv dragits till. Det ska bli spännande att se om filmerna. Tyvärr är inte mina DVD-filmer av bästa kvalitet. Åtminstone en del av dem är alldeles tydligt inte original. Kan någon tipsa mig om var man får tag på egyptisk film i original, eller åtminstone där undertexten syns tydligt?

Iransk film

17 juli 2008:
Det var ett tag sen sist jag skrev något nu. Det går inte an att bara lämna sin blogg så där så jag får väl skriva några rader…

Häromveckan köpte jag några iranska filmer och laddade ned ytterligare några från www.iranproud.com. Jag minns när jag skrev min examensuppsats i pedagogik. Den handlade om språkinlärning, och ett av resultaten av enkäter och så vidare var att eleverna ville se mer film på lektionstid. De trodde de skulle lära sig mer av det. Visst kan man vara cynisk och säga att de bara var lata, men film, tillsammans med andra läromedel är ett alldeles ypperligt sätt att få språklig input som liknar den verkliga. Så, ja, det var nog mycket med språkinlärning som syfte jag bänkade mig framför videon förra veckan…

Jag såg alltså följande filmer:

Mohakeme – (Trial)

Hokm – (The Verdict)

Shahre Ziba – (Beautiful City)

Shabhaye Tehran – (The Nights of Teheran)

Marmoolak – (The Lizzard)

Party

Tofiqe Ejbari (A Blessing in Disguise)

Charshanbe Soori

Ekhrajiha

och Lejonkungen på persiska men den räknas väl inte.

Jag hinner tyvärr inte skriva om alla filmerna, men en av dem vill jag gärna skriva några rader om. Filmen heter Marmoolak, vilket betyder ”Ghecko-ödlan” på persiska. Den handlar om en brottsling som blir deprimerad och efter ett självmordsförsök hamnar på sjukhus bredvid en mulla. Mullan tycker synd om honom och ger honom ett tillfälle att rymma genom att lämna sina kläder utan uppsikt. ”Ödlan” tar alltså mullans atiraljer och rymmer i mullakläder. Väl ute i samhället får han mycket uppmärksamhet och blir behandlad som en mulla (på gott och ont) och såsmåningom gör några personer från en by anspråk på honom som ”deras” mulla. Han får predika och hamnar i en massa obekväma situationer. Genom missförstånd och förvecklingar blir han byns store välgörare…

Marmoolak

Man kan lätt tro att det här är ett iranskt original, med tanke på alla mullor och allt, men när jag nämnde om filmen för min irakiske arbetskamrat Saad kände han genast igen storyn. Förlagan är alltså en egyptisk film från åttiotalet som heter Al-Shaytan ya’ez – ”Satan predikar”. I denna film lyckas brottslingen fly genom att hans fängelsetransport råkar ut för en olycka där även en mulla är inblandad. Resten verkar i allt väsentligt vara detsamma. Jag har försökt ladda ned filmen men inte lyckats än.

Al- Shaytan yaez - den egyptiska förlagan till Marmoolak

Man kan förvånas över att man får göra en komedi om en mulla i Iran, men filmen är från Khatamitiden då något litet frihet sipprade fram. Filmen förbjöds senare (efter vad jag hört), men visst är det märkligt att den överhuvudtaget tolererats i Iran. Någon av mina iranska bekanta hade en teori om att man ville visa hur öppet Iran var, en annan påstod att filmen var till för att folk skulle få ventilera sin ilska så att inga större ”vredesyttringar” ägde rum, men faktum kvarstår att hela fenomenet är märkligt.

Temsah - i färd med att strypa en degarandish - "en oliktänkande"

10 augusti, 2008:
Ytterligare ett antal filmer senare…

Santoori -The Music Man (Den är inte så sliskig som titeln tycks antyda)

Cinema Cinema ast

Royaye Khis…

och så har jag fått ytterligare några filmer som jag ännu inte hunnit se:

Khun-e bazi

In zan harf nemizanad

Och så har jag laddat ned några avsnitt av iranska TV serier:

Qarargah-e Maskoonioch … sist men inte minst, den legendariska TV-serien från innan revolutionen:

Daei-jun Napelon (1976-77) handlar om en stollig och elak farbror som tror att han är Napoleon och ser det som sin främsta uppgift att bekämpa engelsmännen. Han ser engelsmännens konspirationer bakom allt som händer…
Iransk film är faktiskt jättekul. Vilket bra sätt att lära känna iransk kultur! En bild säger mer än tusen ord sägs det. Och film är inte en bild utan tusen…